#saveoscarsajland

Idag skriver vi 23 november 2018. Det var nu, för ett år sedan som Oscar började få känningar av något som inte stämde. I dessa dagar för ett år sedan såg vi tecken på att Oscar såg dåligt. Vilket barn har inte synfel? Men förväntar du att ditt barn har hjärntumör för ett synfel? ”Mamma, pappa, varför ser jag konstigt?” Mamma Cecilia beställde tid hos en optiker i Lund, där dom var lördagen 2/12. ”Nej, vi förstår inte ditt synfel”. Remitterades till Ögonkliniken på Universitetssjukhuset i Lund. Jag och Oscar cyklade dit upp. Jag förstod inte hur illa han såg, för när vi kom fram var han så ledsen ”Pappa, varför cyklade du så fort, jag ser ju inget”. Och ändå, vi cyklade inte fort, men det griper hårt i en pappas hjärta och kropp. In och ut på ögonkliniken, ”Nej vi förstår inte vad det är, ni måste ner till barnkliniken BUS akut!”. Ner till akuten. Sent. Direkt in på ett rum. Kvinnlig läkare, ung, ganska ny, jättebra. Bra. Vi tar borrelia prov. Hem. Går 2 dagar. På torsdag kväll ligger Oscar i sängen och mår jättedåligt. Ringer akuten. Åker upp. Undersöker honom. Samma status som 2 dagar innan. Oscar frågar ”Hur var Borrelian?” Samma tjejläkare säger, ”Negativt Oscar”. ”Men säger Oscar, då har jag ju hjärntumör”. Min värld rasar samman av hans ……..Hon hjälper mig…..tar mig samman. Hon säger, ”Det får vi svar på imorgon på röntgen när du, mamma och pappa kommer hit”. Svaret kom.

Vilken förälders mardrömshistoria som helst – skillnaden är bara att Cecilia och jag har genomlevt den.

Ett år sedan. Idag här vi här, Oscar och jag i México och han behandlas framgångsrikt.

Idag är det i Sverige Black Friday – finns det någon som kan göra detta till en Oscar Friday?
#saveoscarsajland

Stöd istället Oscar genom en swish till 0706265478