Som förälder, blunda själv och känn efter, detta är inte där du vill vara med ditt barn, dig själv och ditt liv. Oscar har tyvärr inte svarat på behandlingen på hans kollapsade lunga – den har fortfarande ett hål och kollapsad. Vi har tagit ett steg tillbaka. Nestor har kallat in en lungexpert som har undersökt Oscar – vi måste veta. En lungläkare, mycket erfaren hjälper till, nu får det kosta vad det vill. Som förälder, du är så maktlös. Vad spelar egentligen roll? Du står där. Du frågar dig hela tiden om du duger. Duger du egentligen till som förälder? Cecilia, vad gör vi? Göran, vad gör vi? Du vet inte vad du skall göra. Som människor är vi så små. Ofta funderar jag över hur tankarna kan gå i Oscars huvud. Livet känns som en labyrint. Vilken är vår väg härnäst? Ovissheten finns hela tiden runt knuten, den är så påfrestande. Jag drömmer om att säga ”God natt Oscar, vi ses i morgon! Har du gjort din läxa?”. Och ärligt, just nu, hade han inte gjort läxan så är det minsta problemet i mitt liv. Vägen är lång och krokig, hittills har Oscars lunginflammation kostat en halv miljon kronor, men det kommer att kosta mer. Jag betalade det med Sparbanken Skånes betalkort idag.

 

Men Oscar är med oss. Det är värt varenda tår, varenda suck, vartenda ögonblick. Varenda puss på hans panna när han sov. Hans kind. Det är värt varenda blick varje natt och morgon vi har möts. Det är värt varje ögonblick som Margerita, så ömt, har lagt sin hand på hans kind, och talat till honom på spanska, när han sov, när han var vaken. Med sin lena röst talat till honom. När deras blickar har mötts. Intensivt. Det är värt varje natt med Lydia som så farmorstabilt skött om honom, också hon med tårar ibland. ”My boy”. Det är värt varje tår. Varenda tår. Det är värt allt. Varje Oscarsuck de senaste tre veckorna. För vår del ställs en summa mot ett liv. Ibland vill vi sätta oss ner och vila, men vi vet inte vart vi skall vila, det finns inte, det är långt mellan viloställena. Vi avvaktar nu ett 24 timmars program för Oscar med olika delar som vi hoppas på!

Oscar, om än vägen är lång, snälla, snälla, mamma och pappa är här. Vi följer varje andetag du tar. Vi kommer att bära dig ur denna stormen, och vi lämnar aldrig dig. Oscar, din familj, mamma, pappa, Simon, Lovisa, Gustav och Josephine lämnar aldrig dig. Vi lämnar aldrig dig. Snälla Oscar. Snälla Oscar.