Detta är verkligen det många små bäckarnas företag! Varje krona räknas! Hjälp Oscar i hans kamp mot hans hjärntumör med att swisha till Göran Sajland 0706265478

Sista fredagen i mars fick vi det röda kortet ”Gå tillbaka till Gå, men passera sjukhuset på vägen!”.
Idag, 17 dagar senare, har Oscar 14 år genomlevt en förskräcklig period i sitt liv. Det blev en resa helt utanför det fokus vi hade kring vår anledning att var här i Monterrey, Mexico. Men, samtidigt, vi kan inte kasta ut barnet med badvattnet. Jag kommer så starkt ihåg den måndag kväll när Cecilia förtvivlat försökte ringa mig men samtalen inte gick fram. Väl där, med röda ögon, att se den nyligen sövda Oscar i respirator och dom allvarliga samtalen med läkarna. Deras allvarliga blickar. Läkarna må vara unga dom flesta av dom, men jag är imponerad. Samtidigt – att vara ung läkare och jobba på en barnintensiven måste vara en dröm, för det är att leva i konstant problemlösning och beslut, ibland med små marginaler. Dom har bra handledning. De blir skarpa.
Alla våra frågor. Viljan att veta. Den desperata mänskliga instinkten av att vilja veta utgången. Ovisshetens söndrar och tär på oss människor – samtidigt lämnar också ovissheten ett visst hopp inom oss. Dom små, små förändringarna.” Är hans värden inte bättre ändå, trots hög puls?”. ”Yes!”. Dialog och förklaringar, söker förståelse, lätt att orka ta den diskussionen och rida på vågen av dom små, små framgångarna hos Oscar.

Idag har Oscar gjort 3 röntgen som visar att lungan är tät och att luft inte läcker ut. Det 3-stegs program som lungspecialisten la hjälpte, och det är enormt skönt. Dom anser att Oscar är färdigbehandlad och kan därför åka hem imorgon måndag, dag 18 på sjukhuset. Samtidigt har det satt sina spår i honom att han har legat 3 veckor i sängen så nu är det träning, träning och träning. På dom här 3 veckorna har han förlorat en hel del muskelkraft. Under hela tiden har sjukgymnasterna arbetat med hans kropp, även när han var sövd, för att stimulera och underhålla musklerna. Vely, Oscars sjukgymnast här hemma, får nu komma 2 ggr per dag istället för en. Oscar, nu är det träning som gäller! Nu lämnar vi sidospåret och har växlat in på huvudspåret igen!

Imorgon hämtar Omar oss här i lägenheten för att vi skall hämta Oscar och Cecilia. Jag kommer väl inte undan med att ta en sväng inom ekonomikontoret för att betala slutfakturan. Hittills har det kostat 670 000 kr, men det blir nog några 10000 till. Dessutom har dom ett system där vi betalar läkarna sidan om, helt öppet, dvs inget konstigt. Det blir också några 10000 lappar. Fakturan är bara sjukhussängen, sprutor och medicin. Läkarnas lön kommer via oss direkt till dom.

Jo det kostade en Mercedes att rädda Oscar, men valet är lätt. Då cyklar jag hellre resten av mitt liv än att köra den där bilen. Vi har en otroligt jobbig tid bakom oss med sömnlösa nätter, kramar, ovisshet och så mycket kärlek från alla runt omkring oss – inte minst personalen på sjukhuset. Det är fantastiskt – i svåra stunder känner vi alla varandra och vi återgår till vår grund. Alla vill finnas i ett sammanhang, men vi lever i ett konstigt sammanhang. Nu hoppas vi på ett mer normalt och familjegemensamt sammanhang. Vi hoppas kunna planera lite mer framöver. Cecilia, Gustav och Josephine var tänkt att resa till Sverige den 13 mars, men har ännu inte kommit iväg. Gustav vill hem till Lovisa nu! Mysa med henne och se film. Träffa sina kompisar.

Imorgon kommer Oscar hem, och det får vi fira! Kanske med grillad hummer, farfar bjuder, sa han.
Vi kan också planera för något viktigare – att lära oss spanska! Det kan vi behöva och i synnerhet jag. För då slipper jag det pinsamma med att försöka ta ut pengar i en parkeringsautomat. Det hände för 4 veckor sedan. Jag behövde kontanter och på vårt område står det många stora apparater som ser ut som uttagsautomater. Jag stack in kortet och väntade – väntade och väntade, och tryckte på tangenterna. Haffade en mexikan, men hon talade inte engelska, till slut hade jag halva vänliga Monterrey bakom mig som försökte hjälpa mig att få tillbaka mitt kort. Lär dig spanska och ta inte ut pengar från en parkeringsautomat! Oscar övar också spanska via en app fr sin säng. Med framgång. Framgången var så stor att när han låg där i sin säng och upprepade datorrösten sa han på spanska ”var är min mamma?”. Sjuksköterskan hörde honom. Hon snappade upp de på en millisekund, ut ur rummet och hela sjukhuset försattes i beredskapsläge. VAR ÄR MAMMA CECILIA? Alla letade. Hon var i en annan del av sjukhuset. Dom hittade henne, sjukvårdspersonal och mamma Cecilia rusade tillbaka till sonen. Väl där flåsandes, möte hon en Oscar som på spanska, med skrovlig röst sa ”en grillad hummer tack”. Oscar, helt oförstående till att man inte kan få läsa läxan i fred.