#saveoscarsajland

Den resa Cecilia, jag och hans syskon har gjort under sju månader med vår älskade Oscar har varit den absolut värsta resan i vårt liv. Den har bokstavligen talat pendlat mellan förtvivlan, sorg, glädje och hopp. Beskeden vi fick i december var mörka. Men vi fick en chans, vi fick en chans till, här i México. Idag skriver vi den 30 september och Oscar är på gymmet och tränar med sin sjukgymnast. Hans resa är enorm. För bara 2 månader sedan låg han i en sjukhussäng. Han har mer eller mindre legat i sjukhussängen eller sängen hemma mellan 23 mars till 18 juli, dvs 4 månaders liggande. Det kan bryta ner vem som helst. Testa själv. För att hjälpa Oscar att komma tillbaka än mer och att få hans lungor att arbeta mer var det dags igår att ta nästa steg: vi åkte till en rehabaffär och köpte en rullator, den värsta modellen! Våra kroppar, biologin är helt fantastisk och så förlåtande. Kroppen och allt där arbetar på i det tysta, varenda liten cell. Tack alla snälla celler. Ni skall bli bjudna på en brakmiddag av Oscar! En liten citronsyracykel kanske? Redan nu idag 24 timmar senare ser vi framsteg med gången och balansen, jag och Vely, hans Mexi-sjukgymnast. 4 månaders stillaliggande allvarligt sjuk sätter sina spår. Dessutom var det så att den biopsi som Oscar genomgick på Karolinska i december förändrade hans liv drastiskt. Före biopsin hade Oscar enbart synfel – efter biopsin 1 timme senare var det flera förändringar bla hans vänstra sidas kraft var borta dvs ben och arm fungerade inte. Omvälvande. Genom ett otroligt hårt tränande och hans vilja att inte ge upp har fört fram hans fysiska förmåga väldigt mycket. Det är t o m så att den är bättre än för 2 veckor sedan när vi var i Sverige. Så idag i morse gick han hela vägen ner till gymmet och tränade där i 1 timme. Ikväll är han helt slut, för precis nu ikväll har han avslutat sitt andra pass för dagen. Men det är nyttig trötthet. Den som säger att ta det lugnt och man kan vila till sig hälsa bör nog fundera ett varv till……

I torsdags hade vi möte med läkarna kring tumören. Slutsatsen var entydig: Oscar svarar väldigt bra på behandlingen och tumören krymper stadigt. Jag känner själv en så otroligt konstig overklig känsla i kroppen, men samtidigt, jag kan inte säga emot röntgenbilderna som talar sitt tydliga språk. Skillnaden mellan februari och idag är väldigt stor, jättestor! Det är även en tydlig synbar skillnad mellan röntgen i slutet av augusti och på röntgen i förra veckan. Det är väldigt konstigt när jag sitter där i konferensrummet och vi tillsammans tolkar bilderna, läkarna berättar för oss vad vi ser. Dom förklarar tålmodigt. Som pappa känner jag mig otroligt omtumlad men också en stark rördhet. För allt är på riktigt. Detta är vårt liv.

 

#saveoscarsajland
Oscar kämpar och hans kamp är inte över. Han behöver stöd för att komma hela vägen, snälla hjälp. Swisha till pappa Göran på 0706265478