#saveoscarsajland

Idag har vi mexikansk markkontakt igen efter en lång period i Sverige och nu med 9000 långa km bakom oss. Återigen, vi är SÅ NÖJDA MED SAS! Dom är så himla vänliga mot Oscar och mig. Planet var fullt men dom uppgraderade oss trots att det var svårt, vilket är skönt inte minst för Oscar. Tacksam SAS! SAS – där man finner hjärtat ovan molnen!
Oscar och jag har lämnat Lund, Skåne och Sverige. Det var med stora tårar. Inte lätt att vara cancersjuk, 14 år och åka till México när det inte är självvalt. Vilken 14 åring vill lämna sin mamma och sina 4 syskon på Kastrup, bakom sig, vid säkerhetskontrollen, när alla är ledsna. Val Oscar inte har gjort. Val ingen av oss fick göra. Det var väldigt ledsamt. Han saknar alla. Oscar saknar sina lärare, sina klasskompisar, hans mormor, morfar, farfar. Nu mer än någonsin. Efter, säkerhetskontrollen – Pappa varför? PAPPA VARFÖR? Pappa, jag är trött på detta. Jag vill inte mer. Vad skall jag säga? Successivt la det sig och väl på planet återkom livet. Detta liv. Återigen sitter han och jag här, hans enorma tilltro till Cecilia och mig, att vi gör rätt. Oscars enorma tilltro till mig som pappa, när vi nu återigen är ensamma, hans tillit, tillit att det är bara vi.
Han utryckte igår när vi åkte, när han var ledsen, att han skulle så gärna vilja att någon kompis kommer hit. ”Pappa, tror du att någon vill komma hit nu? Jag är ju ändå väldigt pigg!” Han hoppas, han tror. Livet är ganska snävt för Oscar. Vem vill umgås med sin pappa 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan? Det är inte normalt för något barn.

#saveoscarsajland
Swisha till 070 62 65478 för att hjälpa Oscar