Något som är otroligt viktigt för Cecilia och mig är att alla ni som donerar pengar skall känna er trygga med att det oavkortat går till Oscars behandlingar. Alla dom pengar som kommer in använder vi för att behandla Oscar, inget annat. Jag har superkoll på allt detta och bokför allt i ett Excel ark. Jag har suttit med en skattejurist, en revisor och haft möte med vår bank så att vi gör detta på ett så rätt sätt som möjligt. För oss är detta väldigt viktigt. Det finns väldigt få extravaganser i vårt liv, och är det så är det att vi köper hämtpizza eller nya träningsskor till Oscar. Samtidigt håller jag med om att det inte får gå till överdrift på andra hållet, men alla skall känna sig trygga med att vi har Oscars behandlingar i fokus. Detta är väldigt viktigt för oss. 
Vi har en blandning av jobbiga saker bakom oss den senaste veckan. Oscar har en ansamling av vätska i högra lungans nedre spets. Diafragman verkar vara svag och trycker på nedre lungspetsen vilket framkallar irritation. Detta orsakar honom en stor slembildning, hosta och kräkreflexer. Därför får han inte alltid behålla maten vi har lagat. Jo, det är jobbigt, en kamp, men vi försöker båda så mycket. Dessutom har vi köpt nytt batteri till vågen så att han kan väga sig. Region Skåne skickade med en hel resväska med näringsdrycker och proteinpulver så att han kan gå upp i vikt, och det är vi så tacksamma för. Vi är så nöjda med det bemötande vi får av BUS i Lund! Alla där är så fantastiska. 

Igår hade vi möte med läkarna här i Monterrey igen där vi jämförde röntgenbilderna från december med förra veckans. Dom konstaterar att tumören är på tillbakagång och det känns skönt. Detta är huvudsaken, sedan får jag och Oscar ta allt runt omkring, allt ifrån illamående till hosta i konvulsioner.
Det är arbetsamt. Snart ett år. Själv har jag missat ett år av 6 åriga Josephines och 12 åriga Gustavs liv. Det känns så mycket mer än någon av er kan tro. Varje dag, varje timme och minut lever vi i en saknad. Jag har mått illa i snart ett år. Jag mår fysiskt så illa att inget smakar längre. Det största intresset – maten – har på något sätt försvunnit ur mitt liv och det är varken kul att laga eller äta längre. Jag gör det för Oscar, men själv är jag konstant mätt, det behövs inte mycket längre. Det viktiga är att Oscar äter, får det han vill ha. Det är det viktigaste i mitt liv just nu.