Livet är på något sätt uppochner! Det mest viktiga av allt: Oscar är en jättepigg 15-åring som mer och mer är sig själv. Oscar har haft problem att gå själv, detta m h t balans och kraft i vänster sida, men efter det att Cecilia och han var på hjälpmedelscentralen (jag låg drogad i en sjukhussäng så kunde inte vara med) gjorde det under. Killen går ta mig tusan själv och känner sig trygg med det. Dessutom, han satt och stod hela lördagen för att laga sin 15 års middag i lördags när farfar, mormor och morfar var där. Tårtan på bilden gjorde Oscar med hjälp av sin mamma. Från sjukhussängen är jag så imponerad! En tårta så god, fylld med lemon curd och hallon mouse. Så, Oscar är så pigg, och här ligger jag på sal 8 och äter sjukhusmat.

Igår hade jag en väldigt udda upplevelse. Det kliade på mitt högra lår, och jag tar handen under täcket för att klia tillbaka. Då sticker jag mig förskräckligt på mitt pekfinger. Jag lyfter täcket och ser 5 mm nål titta ut ur mitt ben. Då tar jag tag i ”saken” och drar ut 4 cm lång nål ur mitt lår. En otroligt ovanlig upplevelse. Senast vi såg den var på röntgen och då låg den och kramade mitt lårben. Sedan fick den nytt liv och gav sig ut igen. Troligen eftersom jag har varit väldigt rörlig och gått mina rundor här på området och ner till stan, vem blir frisk i en sjuksäng? Idag har jag varit sövd igen och på operation. Dom har skurit av mer av benet och försöker hämma infektionen så att det läker. Vi får se. Det är en skön känsla av att bli sövd, men det skall inte bli en vana…… Nu är jag tillbaka med mindre ben och dricker citron te och ser engelska deckare i sängen. På måndag om en vecka sitter jag och Oscar på väg tillbaka till Monterrey så att han kan få sin immunterapi nr 3. Det finns inget viktigare! Det finns inget viktigare än Oscar.

Igår hände något otroligt roligt! Oscars högsta önskan är att få en hund. Så, för att förbereda familjen inför detta har vi nu lånat min kusin Petras hund Chili i en vecka. Glädjen hemma är enorm. Jo, jag får ju följa det på avstånd. Oscar, Gustav och Josephine är helt utom sig av glädje. Konkurrensen är så stor om Chili!!! Jag ler och skrattar. Tänk så ”reparerande” djur, så som en hund kan vara! Glädjen hemma är så stor. Cecilia är stor i detta, för hon är väldigt allergisk, men hon nyser och hostar. Vad gör vi inte för våra barn? Cecilia rastar hund sen kväll? Som jag skrattar! Vill se det! Här ligger jag, och hon nyser. Jag är så tacksam till dig Petra att du ger våra barn denna upplevelse, för den är stor för dom. Så tacksam! Summering: Oscar piggare än någonsin, Göran aldrig mer infekterad och på sal 8, Cecilia nyser och hostar av allergi (men vad gör man inte för sina barn), Gustav överlycklig av att ha hund i huset, Josephine kan inte få nog av konkurrensen med Gustav av att ”hålla koppel”. Som familj, med alla saker vi har bakom och framför oss: Livet är så härligt ändå!

#saveoscarsajland
Swish 0706265784