#saveoscarsajland

Den senaste veckan har varit omvälvande. Oscar och jag är hemma och har varit väldigt mycket i Lunds centrum. Det är så många som känner igen och till oss vilket har varit väldigt roligt. Det har blivit många kramar. Många kramar och många glada tillrop!
Vi kom hem för 2 veckor sedan, och det var med blandade känslor. Men, att leva som vår familj har gjort är inget jag önskar någon. Det tär på allt, och alla sömmar blir hårt prövade. Det får inte brista. Normalt sett är jag en väldigt stabil och stark person, men att leva de senaste 13 månaderna har varit en så hård prövning, som inte ens jag kunde tro att den fanns. Jag kan helt öppet säga att sedan vi åkte till Monterrey, Oscar och jag i början av januari 2019 har det varit otroligt arbetsamt. Vi slits mellan Cecilia och de andra 4 barnen här i Sverige, vi slits med att inte finna ett sammanhang eller tankar att vila i. Du orkar inte alls så mycket som du tror och din tillflyktsort blir Netflix, vare sig om du vill eller ej. Du orkar inte någon förändringsprocess, för du är så oerhört upptagen av nuet, och Oscar. Av sjukdom. Du blir ledsen och du undrar mest över hur livet ser ut framöver?


Därför är det så väldigt skönt att vara hemma, att vi har ett normalt familjeliv. Att framförallt Oscar kommer in i Sverigelivet igen. Att vi finns i ett sammanhang igen, att vi kan vila i tankarna här hemma med Cecilia och syskonen. Det vi har gått igenom har varit plågsamt. 
Oscar är väldigt glad och skrattar så mycket mer nu är för än månad sedan, bara för att få vara hemma. Jag upplever detsamma. 
Oscar står inte utan behandling. Det är så att vi behandlar Oscar med en cancermedicin, från USA, nu i Sverige som visat sig vara effektfull. Vi tror på den och det innebär att vi kan se Oscar som en hel person här hemma och vara primärt hemma med familj och sina kompisar. Medicinen är väldigt dyr och vi måste flyga till Frankfurt för att hämta den och betala över 100000 kr för några veckors behandling. Region Skåne betalar tyvärr inte detta. Vi står ensamma att rädda Oscar. Men det är i alla fall större livskvalitet för Oscar, vårt hjärta, Cecilia och mitt hjärtats kille!

Ibland är det så att jag undrar vilket liv jag lever, hur betydelsefullt det är, men jo, när jag möter Oscar så möter jag meningen. Det finns familjer som inte har genomlevt någon kris alls. Jag lyckönskar dom. Jag vet hur mycket jag uppskattar livet.