Livet är konstigt, det är vi säkert alla överens om. Vårt liv är konstigt. Ibland undrar jag ”hur hände detta?”. I december 2017 fick vi besked att Oscar hade 9 månader kvar att leva. Idag skriver vi 26 juni 2020 och Oscar är fortfarande med oss.
Vi har återigen hittat vår vardag, återigen. Vi har många vardagar bakom oss. Jag har så svårt att förstå att jag har bott själv med Oscar så länge i México. Jag tänker tillbaka. Sedan kom vi hem och Oscar gick i skolan fram till första delen av mars. Corona. Allt ställdes på ända.
Ärlighet varar längts – Oscar har aldrig varit så dålig som han är nu. Oscar kan inte tala, sitta själv, äta själv, eller göra något själv. Vi lyfter honom, hans hela vikt eftersom han inte kan avlasta något själv alls. Oscar är så tung. Oscar har nyligen genomgått en ny strålbehandling för att få ner tumören. Oscar är väldigt tagen av sin behandling. Just nu är inget lätt.
Idag har vi haft besök och samtal med ASIH (Avancerad Sjukvård i Hemmet) här hemma. Det är bra. Men det är svårt, jag förstår. Att få hjälp med ASIH innebär att du är väldigt sjuk. Du vårdas som väldigt sjuk i hemmet.
Som mamma och pappa ger vi inte upp utan vi inleder nu en ny behandling med en ny cancermedicin. Vi ger inte upp.